HikariUsagi

Börjar ordna mitt liv och börjar må bättre.

Kände mig duktig för första gången på länge idag och jag hjälpte tydligen lotta i matten och det kändes bra att vara till hjälp för en gångs skull även fast det bara var en liten sak.

Brukar säga att jag klarar mig och så nu.. Det är delvis sant men jag kan inte förneka att jag gråter.

Saknar min Arthur som in i helvete och jag vill säga det men vågar inte visa mig svag igen för att kanske bli sårad igen...

Jag har förresten inte orkat bry mig om anime, kläder, hår eller så påväldigt länge. Musik har jag inte heller sysslat med och rita har inte blivit av. För 2 veckor sen beställde jag kläder för första gången på länge och fick mail idag om att de har levererats. <3

Animes känner jag mig inte redo för. Jag vill inte gråta, jag vill verkligen inte gråta..

Men jag ska förmodligen cosplaya Yuki Cross från VK på uppcon.

Hittade en cosplay i rimligt pris. Om den är bra irl vet jag ju inte men jag måste ta risken eftersomjag verkligen inte kan sy och så illa är det nog inte?

Jag får fortsätta jobba upp mig så här stegvis.

En dag blirnog allting bra igen.

Jag har en lång väg framför mig men det ordnar sig nog..

Det finns människor som bryr sig om mig och det betyder faktiskt mycket för mig..