HikariUsagi

Jag borde gå till skolan idag men jag orkar verkligen inte.

Det beror helt på vad hqifiqhqfu svarar på en fråga jag ställde igår kväll.

Man kan ju tycka att han borde svarat igår men nej, tydligen inte.

Jag tror inte att det här kommer sluta som vanligt.

Jag är säker på att det inte gör det.

Jag önskar att alla andra människor också vaknade lika tidigt som jag för alla andra vaknar vid 7 eller halv 8 och min buss går 7 så även om han skulle skriva till mig precis när han vaknat så skulle det vara för sent och om jag får det svar jag tror så kommer jag verkligen inte vilja vara i skolan idag, det kommer bara bli för mycket och jag har allt skolarbete här hemma och det finns inget särskilt att göra som måste göras i skolan.. så jag funderar starkt på att stanna.

Idag fick jag en känsla som jag aldrig känt förut.

De hemska minnena från den långa maktkampen saknas hos personen som visade sina känslor.

För personen som tog över allt, så är det ett helvete att tänka tillbaks.

Man måste förlora något för att inse hur mycket man älskar.

Jag hoppas verkligen att jag kan jobba hemifrån imorgon..

Jag har ingen aning om vad jag vill, vad jag känner och vem jag är.

Jag har bara hållt fast vid en sak så länge så jag blivit så van att tycka så.

Men gör jag det egentligen?

Jag vet inte längre.

Jag kan inte koncentrera mig på annat.

Jag vill glömma alltsom varit men nej, det ska ju självklart inte funka.

Även när jag försöker avsluta det så är jag inställd på hur det ska misslyckas att avsluta och inget funkar ju.

Finns några småsaker att göra i skolandenna termin och det tar snabb tid när jag väl börjar men jag börjar bara inte, det blir bara inte så och jag känner att jag får ångest.

Hur kan en enda person påverka ett liv så här mycket?

Vad fan ska jag ta mig till?

Att jag sitter och klagar på en blogg avslutar inte heller någonting, att jag skriver av mig bevisar bara ännu mer hur mycket jag bryr mig ;_;

Men jag tvivlar på att jag ens bryrmig längre. Ibland så känns det som att jag gör det bara för det blivit en vana.

Men.. folk förstår inte hur jag menar. Det är en känsla som inte kan försvaras.

- Jag mår inte bra jag vill avsluta det här

- Men gör det då?

- Det är innte så enkelt

- Jo det är det, var stark

Nej, det verkar så lätt men det är det inte.

---

Har förresten tänkt på hur mycket jag ansträngt mig överallt.

Känns som att jag försöker duga vart jag än är och inte lyckats någonstans, dock varit riktigt nära på alla fronter men inte räckt till för det sista.

Hänt 2 gånger bara idag att jag varit med om dessa konversationer

Någon annan (vi kallar personen A): Men gör något för i helvete

Jag (vi kallar mig B): Men jag anstränger mig så gott det går, jag räcker inte till

A: Du anstränger dig inte ett skit.

B: Då kanske jag kan sluta anstränga mig helt så får vi se om det blir någon skillnad?

Och jag har slutat anstränga mig just för att alla otacksamma äckliga människor ska märka precis hur mycket jag gjort.

Nej men oj Sofia, det där är väl lite att ta i? Att bara strunta i att hjälpa folk och bara bry dig om dig själv och dina behov?

Men alltså ja, om folk aldrig märker det jag gör för dom och jag känner att jag anstränger mig mer än vad jag har kapacitet till så är det ju ingen idé att fortsätta.

Detta är dessutom bara tillfälligt.

När dom ber om förlåtelse och behöver mig så ska jag självklart finnas där igen men fram tills dess så ska jag fortsätta så här.

Jag blir galen.

Förresten så har jag och en person gjort en "saker att göra med varandra"-lista och den är jättetrevlig.

<3

Tycker också att det är lite roligt när någon skriver ett sms till mig och leker att domskickat fel och egentligen inte menade att skicka det till någon utan ville få mig att tro att de skickat det till någon så jag ska bli avundsjuk. <-- Ddr lät jättefånigt men it's true.

Jag lovar.

Lotta, om du läser detta så vill jag bara säga en sak, SIDECUT!

HAHAHHAHAHA det är som en katt, fast på sidan.

Vi åkte från skolan vid 11 och kom tillbaks vid 13, vilket var onödigt för att vi var för trötta för att göra något.

Det blev att prata med Johan, min "bästa" vän och Axel om de läskiga händelserna under lovdagarna.

Efter skolan så kände jag mig så trött efter simningen och allt (Kan också vara för att jag tog Ellen igår när mamma behövde operera och att Ellen höll mig vaken till 3 och att jag skulle upp 5...)

Men men,

Arthur skulle självklart komma och förstöra min trevliga stund :)

Jag: *messar medLachesis ceres om våra uppconplaner och mål tillsammans*

Arthur: *går fram till mig*

Jag: *tittar upp på honom och ger en blick som säger typ "hoppas det är något viktigt för jag orkar inte ha dig här"*

Arthur: Hej *kolla ner på min klänning och se allmänt skum ut*

Jag: Hej?

Arthur: Hur mår du?

Jag: Skiljer mycket från stund till stund men just nu i denna stund så kunde det varit bättre..

Arthur: Okej, jag mår bra.

Jag: Okej

Arthur: Du har skickat sms till mig. (Han menar smsjag skrev för flera dar sen om att jag vill ha ut honom ur mitt liv, vi har ignorerat varandra sen jag skrev dem)

Jag: Jaa, jag vet?

Arthur: Du ser rolig ut i domkläderna (Med "rolig" så har vi alltid menat fin och så, inte självaste ordet rolig)

Jag: Meow..

Arthur: Jag borde gå till min buss nu, hejdå *göra sin "BADASS" - vinkning<3*

Jag: Hejdå. *ta upp mobilen igen*

Sedan skrev jag ett sms om att han måste lämna mig ifred om jag ber honom lämna mig ifred och han ba: Förlåt, jag ska väl sluta då om du vill

Jag vill! :D

Aja, ganska direkt efter att Arthur gått så ringde Christina som varit på sjukhuset.

Jag gick dit och sen skulle vi åka buss tillsammans.

På väg tillbussen så råkade vi stöta på John Flynnfast det var på ett konstigt och pinsamt sätt... Orkar inte förklara men han vinkade och såg glad ut i sina solglasögon! :)

Senare på centralen så fanns det någon tjej med rosa hår och en annan tjej med rött och svart hår som fick för sig att tokvinka åt oss.

Det tyckte jag var lite roligt så jag vinkade tillbaks :)

Direkt när jag kom hem idag så somnade jag, sov ända fram tills klockan var 8, då åt jag och nu är jag här..

Jag vill fan sova igen.. Godnatt folk <3

Är dom inte runt mig IRL så spammar dom sönder min mobil.

Det går inte en timme utan att någon skriver. (okej, på nätterna är dom lite lugnare men dom slutar inte skriva)

Och jag har det felet att jag inte tycker om att be folk att lämna mig ifred (om det inte är Arthur vi pratar om)

Det finns ju de människor som jag känner att jag i princip aldrig får nog av och så och det är ju trevligt att få sms och så av dem men alla andra..

Alltså ibland när man mår dåligt och så, så är det alltid trevligt att prata med folk och peppas lite och så, men om man vill vara ifred och kanske lyssna på musik eller måla eller skriva musik, då måste man få vara ensam och då vill man (även fast man kanske tycker om människan väldigt mycket) vara ifred.

Stör mig dessutom på folk som man kanske pratat med 2-3 gånger och som tar det för givet att vi är bästisar när vi knappt känner varandra.

Visst ni verkar jättesnälla och så, men ni skrämmer mig lite faktiskt.

Något som skrämmer mig ännu mer är när människorna man pratat med 2-3 gånger börjar prata om hur dom har blivit förälskade i mig och börjar spamma med hjärtan och sms om vad jag tycker om dom och om jag tycker om någon av deras kompisar mer än de själva..

Det är bara läskigt herregud.

Man kan inte vara kär i någon som man bara pratat med 2-3 gånger.. möjligtvis om de där gångerna höll i sig väääääldigt länge..

Jag kommer knappt ihåg era namn, jag vet knappt hur ni ser ut, jag har ingen aning om hur ni är som person, jag vet inte vad ni tycker om.

Ge mig lite andrum?

D:

Jag uppskattar att det finns folk som vill lägga ner tid på att prata med mig och som antagligen tycker att jag är lite smått attraktiv men jag måste också få vara ensam ibland..

Jag kan i vissa fall till och med bli arg om jag t.ex. är inne på skype och det blir en konversation somser ut ungefär så här:

Någon (vi kallar personen "A"): SOFIIIIAAAAAAAAAAAA

Jag (vi kallar mig "B"): Hej ^^

A: Vad gör du?

A(2 minuter senare): Hallå??? Vad gör du?

A(någonminut senare): Sluta dissa mig, nu hatar jag dig D:

B: Men förlåt för att jag inte svarar direkt, jag försöker lösa mitt livs problem och tänka och så D:

A: :( hatar dig fortfarande

B: Tack då..

A: *ringer*

B: *trycka röd lur* Jag känner verkligen inte för att prata just nu, förlåt, jag chattar med en kompis om en massa saker och jag mår inte så bra :(

A: MEN SNÄLLA SVARA FÖR MIN SKULL! D:

B: *suck* okej då

A: *ringer*

B: *svarar* hej

A: hej :)

A och B pratar lite om hur dagen har varit samtidigt som B chattar med sin kompis hon pratade om.

A: SLUTA SKRIVA! D:

B: Men jag sa ju att jag mår dåligt och pratar med en kompis..

A: Men prata med mig då?

B: Men det är något som inte angår dig, jag kan inte ta det med någon annan än med min kompis.

A: Fyfan vad elak du är :( *lägga på*

GE MIG LITE ANDRUM FÖR I HELVETE.

Det värsta är att ovanstående exempel inte är att överdriva ett dugg.

Precis det där hände mig igår.

Idag ignorerar jag dock mina sms jag får och kommer fortsätta med det om det inte är från mina tjejkompisar eller Lachesis Ceres. <3

---

MIN DAG

Försov mig, skulle kommit fram 10 till skolan och jag vågade inte gå dit för vi har friidrott idag och skulle vara på något konstigt ställe som jag inte hittar till.

Det blir alltså att vara hemma idag och hjälpa Julia och mamma lite.

Vi började dagen med att köpa god frukost för att vi inte hade så mycket sånt hemma.

Körde ett bra game på lol,

Funderar nästan på att rita eller kolla anime om jag vågar

Ska kanske planera lite inför uppcon och skriva ut min fina biljett så jag kan titta på den innan jag somnar.

Mobilen ska jag nog stänga av. Jag vet doch inte om jag vill eftersom chansen är stor att jag får ett sms av Lachesis Ceres..

Nej fan nu ska jag käka granatäpple och spela LoL (det ända jag faktiskt känner mig bra på nuförtiden)

Jag klagar på att det sättet jag lever på just nu känns fel trots att jag inte ens vet vad jag vill.

Jag försöker ofta lösa det som känns jobbigt och jag får alltid en fin början men vågar sedan inte fortsätta.

Jag bryr mig för mycket om det jobbiga i mitt liv och klagar på att jag inte har tid för något annat, vilket slutar med att småsaker som jag "inte har tid för" lägger sig i en stor hög och sedan blir för mycket för att jag ska orka ta itu med det.

Jag lovar mig själv samma sak om och om igen men i slutändan så tänker jag alltid "En gång borde ju inte skada."

Jag lägger min energi på helt fel saker.

Jag får en helt fel inställning till allt.

Fia har blivit så sårbar, känner inte igen sig från hur hon var förut.

Hon brukade alltid tycka att några problem intee skadade och att man löser det lätt.

Hon brukade dessutom inte gråta om hon inte gjorde illa sig.

Vad fan har hänt med mig?

Hur fan ska jag orka ta mig ur det här?

Varför ska jag ha så svårt att kunna stå emot en jävla människa när det finns så många bättre?

Varför ska allt han göra plåga mig och bestämma över mig?

Jag funderar att söka hjälp någonstans.

Detta är dock för svårt att berätta.

Det har hänt så jävla mycket och för att få någon att förstå hur komplicerat det är så måste man ju berätta ALLT.

Det är för mycket..

Det är för invecklat.

Haha, ännu en gång så ser jag något som ett problem som inte går att lösa och som jag antagligen kommer må jättedåligt av sen.

Det kommer hända mer och mer och jag kommer må sämre och sämre.

- Välkommen! Lägg dig där i högen! :)

Vad fan ska jag göra nu då?

Gjort så många misstag och ändå gjort så mycket bra.

Jag vet vad jag skulle göra i mina situationer om jag fick en andra chans.

Min andra chans kommer dock inte komma och det har jag ju varit väldigt ledsen för.

Jag är ju fortfarande ganska ledsen över det..

Men idag mådde en vän dåligt av samma anledning som jag mådde dåligt.. och jag lyckades hjälpa min vän.. den LÖSTE allt..

Även fast jag själv inte kommer ha nytta av min erfarenhet på ett tag så kändes det så bra att kunna hjälpa någon annan.

Detta har inte varit bortkastade månader..

<3

---

För övrigt så tappade jag bort mina HKK papper och jag hittar dom ingenstans.. jag måste typ skriva om allt och jag orkar inte lägga ner energi och göra det.. det är något fel jag får.. Om jag lägger ner mycket energi på något och det sedan försvinner så orkar jag inte ens FÖRSÖKA senare.. jag vet att jag måste men jag behöver nog också mammas hjälp och hon är på sjukhus..

Fan.. det får bli imorgon som jag brukar tänka.. bli det dagen efter då?

Nej, så blir det aldrig..

Jag gick ner och åt frukost och spelade lite piano och så.

Sen tog jag en lååång dush och gick ut och träffade Ivar.

Först hittade vi några trevliga hö-balar som vi satt på och pratade, sen gick vi till en kohage och sen till en trädkoja.

Jag har kommit fram till att killar e läskiga.

Jag börjar förstå hur de funkar.. Usch, inte okej.

---

För övrigt så fick jag idag veta att min granne Eva dog för mindre än ett dygn sedan (natten mellan lördagen och söndagen).

När jag var hos Arthur så var min familj och några grannfamiljer (inkl. Eva och hennes man Kent) och fiskade och Eva började må dåligt så Kent och Eva åkte in till sjukhuset där hon tydligen dog..

Tyckte det var riktigt hemskt faktiskt. Jag har ju fullt av minnen från när jag varit där om somrarna med Tomas och Maxi.

Tycker dessutom det känns fel att bara säga "Kent" när man är van vid "Kent och Eva"..

aja..

R.I.P Eva <3

wrgwrgwrgqrgrw

qrgqrgqregqr'

qgrqgrqergqeg

qrgqergqrgqrgqe

qgrqrgqergqgr

gqrgqrgqergqgqerrgerqgqr

qrgqergqergerqgeqgrqegreq

qrgqergqergqerrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrgqergregergerqrgrqgqgrqgrqqregrgqergqegfreqergegrqqqrgq

---

Bloggar är komplicerade, de vill inte dela in i stycken D:

Gjorde förresten massa fina grejer med min design men glömde att spara och återgår nu till att inte bry mig

Idag vaknade jag typ 8 och duschade och fixade mig och gick ut till bussen 11.

Jag var typ 20 min för tidig så jag gick till en bäck en bit bort och tittade på vitsippor.

Sedan tog jag bussen hela vägen in till uppsala.

Försökte skriva sms till Arthur om var vi skulle mötas och när och så men min mobil har slut på gratis-sms så jag var lite osäker. Som tur var så såg jag honom gå i närheten precis när jag gick av bussen så det blev ju inget problem med att hitta snubben.

Vi hade också tur med bussen, vi han inte stå vid busshållplatsen många sekunder innan vi såg den komma, det var dessutom en 111:a med lite folk så det gick snabbt (Y)

Det första vi gjorde var att spela maplestory, jag var ju dock tråkig och somnade.. sov ända tills det var 10 minuter kvar tills vi skulle gå till bussen xD

jag är så social <3

Nej men jag har funderat över mitt liv och kommit fram till en sak men jag vill inte skriva den på bloggen för det känns så elakt.. Även fast det bara är typ Lotta och Inna som följer... .__.

Men sen när jag skulle hem så dog min mobil, jag han dock säga till Anders att jag skulle vara vid busshållpatsen 4 km bort vid 8.

Sen dog min mobil och jag förväntade ingen skjuts så jag började gå. Efter ca 10 minuter så såg jag en jättesnygg bil komma emot mig. Först tänkte jag "oj vilken fin bil." och inget mer än det men sen så såg jag att bilen långsamt bromsade in och jag ba "Wtf, vad jänder D:" Rutorna på bilen vevades långsamt ner ochdär satt en ganska ung kille som jag aldrig sett förut.

Jag tänkte "shit, det är säkert en pedofil, om han säger nåt om kattungar så kutar jag."

Han sa inget om kattungar han ba "Är det du som är Sofia?"

Jag blev så jävla rädd men det var tydligen Christinas storebror Tommis klasskompis som hämtade mig o.o

Han körde mig till christina där jag åt middag och nu sitter jag hemma och är social på skype.

Min mor kommer förresten hem från istanbull idag. Hon skulle komma vid 1 men hon sitter fast någonstans och blir någon timme sen..

Aja, vi hörs människor ^^

Inna kom dit och vi hade trevligt.

Vi bakade cakepops och åt en massa godis och chips och så.

Vi kollade även på film.

Pojken i randig pyjamas och koizora.. fyfan vad hemskt det var. Vi var dock klara med koizora vid tre så inna somnade innan den var slut.

Idag skulle lotta till sin pappa så jag var faktiskt hemma redan vid ett.

Gick och lade mig direkt och sov fram till nu.

Ska kanske köra lol snart.. jag funderar på att kolla på anime men vet inte omjag vågar..

Han skrev feeeett taskiga sms till mig igår och jag blev asledsen.

Han skrev: Muuu :c medans jag sov men jag har ignorerat det..

Han kan liksom inte bara få mig att gråta (okej då, det var koizora som fick mig att gråta) och sen ba tro att jag ska svara på hans "muuu :c"

Usch och fy.

Drar förresten till Ivar på söndag och eventuellt Arthur på lördag.. Jag vet liksom inte om jag vill träffa honom även om jag skulle vara fett snäll och hade värsta planerna.. men men..

JAG VILL ATT MIN COSPLAY SKA KOMMA NU!

Var inte i skolan idag för lilla jag var ju duktig och försov mig.

Spelade LoL med Jeff och Bill (några snubbar från Gävle som är bröder) och det var lite kul för Bill+Jeff=Biff.

xD jag dog <3

Nej men Imorgon så drar jag till Lotta och sover där.

Mamma åker dock till istanbul tidigt så jag vet inte hur jag kommer till bussen för jag vågar inte fråga Andrers (blir antagligen att gå, kanske cykla om jag hittar lås .__. menmen, lite kondis är bra och det behöver jag faktiskt just nu.)

Drar till Arthur på lördag och då blir det samma sak igen xD

Det jobbiga är att om jag går hemifrån 11.00 så kommer jag till uppsala 13.00 så det tar ju minst två timmar vilket man ibland kan tycka är lite jobbigt..

Det är en annan sak att gå i stan där man samtidigt kan titta på saker runt omkring, här finns det seriöst inget annat än åkrar, på 3 ställen finns det några hus, på ett ställe finns en liten bro och på två ställen finns det en kurva. Annars är det bara åkrar. Det hade varit en sak om det hade varit små åkrar med olika grödor men nu är åkrarna gigantiska så jag kan inte ens titta på spännande skörd C:::::

hahah åh jag kallade precis skörd för spännande </3

fan..

Här i Vittinge finns det många bönder, alla lyssnar på denna musik och åker runt i EPA-traktorer... Alltså.. Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta..

Nu känner jag mig plötsligt lite rik men eftersom jag iaf kommer köpa något i klädväg till uc så kommer jag säkert upptäcka att jag ändå inte är så rik eftersom allt är så dyrt nuförtiden..

UHUHUHUHUU jag orkar inte D:

Nu ska jag röka och dricka och knarka och prostituera mig <3

Nej men jag är så bra på att förstöra mitt liv på många olika sätt och sen orkar jag inte göra det bättre och när jag ska göra något bättre så blir det bara sämre känner jag :::::::)

Jag kanske ska fixa mitt hår innan då.. Fast nej.. Det är för kort för att jag ska kunna göra något med det eftersom det är lockigt och jag är för mörk för att kunna färga det i någon trevlig färg..

HAHA, känner mig så hopplöst.

Nu ska jag gå och klaga över mitt liv för min mor..

Puss puss, fast inte till dig inna för du har en spetsig axel.

Nu sitter jag här i min säng o myser.

Drömde förresten en skum dröm. Jag var i afrika (afrika var tydligen hos Eva och Loffe (grannar typ 100 meter bort) och skulle prata med barn som var ledsna för att få dom att må bättre och det gick faktiskt bra. Hittade en jättesnäll som jag inte kan namnet på och jag saknar henne faktiskt lite.. Hon såg ut som mig btw, så jävla snygg ehehehehe.

Nej men helt random så satt jag på en båt med mina kompisar. sen skulle vi springa på blöt sand till nåt ställe. Vi sprang förbi alla killar i åttan och josse tyckte dom var intressantare än oss så jag, lotta och inna fick springa ensamma.

Vi kom till alla människor i nian (inklusive Julia) och dom ba: Tänk om dom rör Josse..

Julia: Aa.. min syster rörddeen av dom och jag fick bara 8 spänn av honom för det.

Ella: Va, inte ens 10?!

Julia: Näe.. Inte ens 10.

Sen blev Felix skitsur och sa till åttorna att dom måste betala minst 10 spänn för josse..

Sen vaknade jag.

Jag har tänkt på en sak.

Folk ba: STÅ UPP FÖR DIG SJÄLV KVINNA!

Och nu har jag försökt det men eftersom den som jag ska stå upp mot också står upp för sig själv otroligt mycket så orkar jag inte.

Jag orkar inte bry mig. Jag ska vara fett snäll och skita i om någon är dum. Sen om jag får nog så kan jag bara använda allt de gjort mot mig mot dom.

På det sättet är jag och min syster väldigt olika.

Hon slåss direkt, fysiskt dessutom.

Jag gillar med att experimentera psykiskt och nu har jag ju en så bra chans och jag har lärt mig så mycket.

Ett litet problem är ju att detsamma gäller honom så han kan ju mina svaga punkter..

Menmen, det här är som att möta en feedad jävel på lol när man själv är feedad. Om jag hade mött mig själv så skulle det vara ett helvete men vad fan, nu möter jag en annan och då är det bara kul.

Jag skulle se ut som jag gör i verkligheten.

Ett skin med någon av mina färgglada lolitaklänningar, ett skin med mina fina byxor, ett skin med min svarta lolitaklänning och ett skin i pyjamas. Inget lättklädd.

Skulle inte vara lika kort som alla midgets, liite längre.

Olika frisyrer på olika skins men frisyrer som jag har i verkligheten.

Jag skulle vara mage och assasin och jag skulle inte ha mana, bara cooldowns.

Mina basicattacks är att jag slår dom med min enorma lie.

I skinnet med dom trevliga lolitaklänning så är det istället mitt klubbhalsband fast bara klubban och mycket större.

Min Q skulle vara att jag kastar katter på dom, självaste kastet ska bara skada lite men sen ska katten springa efter dom och försöka riva dom efter 3 sekunder ochom det lyckas så ska det skada ganska mycket.

Min W skulle vara att jag blir osynlig i typ 16 sekunder.

Min E skulle vara att jag snurrar runt med min lie i några sekunder och slowar alla i min väg.

Min ulti skulle vara att jag kan dasha in i folk och klöser dom varje gång jag gör det.

Måste gå, drog över på tiden.

Adjö

Vissa bilder för med sig så många gamla minnen xD  Alltså åh, poolcat <3    Men idag köpte jag shyvana på LoL.  Första gamet gick helt okej. Andra gamet gick asbra och tredje gick väl hyfsat. Känns lite synd att överge akali.. Men jag antar väl att jag kan köra båda.    Jag är jättesugen på pannkakor just nu. Orkar dock inte laga. Dels för att jag är lat och dels för att det är sent.    Jag är förresten kär....  Blev det nyligen.  I Josefin H..  Hon är söt.  Hahah nej men jag tycker om mina kompisar <3¨    Jag har förresten massa glass i frysen och jag vill verkligen ha men orkar verkligen inte ta mig dit.  Jag e fedt hungrig men jag orkar bara inte :c  Trevligt att vi skulle lämna in en skolgrej i fredags och alla mina papper är försvunna c;:::  Skitbra sofia, sktbra.    Åh, jag orkar inte..   Nu ska jag sitta och kolla på poolcat i nåpgra timmar bara för det..

Kändes lite onödigt att åka buss i 2 timmar för att vara i skolan i 3 timmar.. skulle åkt hem till Inna om jag inte varit så trött. Vill dessutom vara hemma på helgerna för jag hinner aldrig sova i veckorna. iofs så blir det ju en vana att vakna tidigt så jag kan högst sova till 9..

Jag har 6800 ip på lol.. jag har alltså råd att köpa vilken champ jag vill... Det värsta är att jag inte ens vill ha någon. Jag är så nöjd med min akali och min cassiopeia.. Det känns så tragiskt.

När jag var liten och noobig så fanns det säkert 15 jag ville ha...

Jag funderar dock på att köpa Lee sin eftersom han skriker "HICKÖ!" precis hela tiden XD "HICKÖ HICKÖ HICKÖ HICKÖ!" - Lee sin som slåss.

haha åh <3

Anders grillar just nu så jag antar att det blir god mat sen. Vi grillar dock hela tiden och jag får alltid så "fin" mat så det är inget speciellt längree xD

Hahah just det,  är nästan klar med min pianosåång. Vanligtvis när jag skriver så brukar jag försöka göra det snabbt och så men nu låter jag det få ta den tid det vill och jag ska vara noga med att sätta ihop allt på rätt sätt och så innan jag kallar "klar". För en gångs skull så känner jag mig stolt hur många gånger jag än spelar det. Det börjar ju försts bli lite uttjatat men jag oogillar det inte..

Märkt att mycket på min blogg handlar om arthur så jag funderar på att skapa en sån kategori så ni inte behöver se allt det XD

eller skriva det i slutet av mina inlägg så att ni kan sluta läsa om ni vill.

Jag använder ju faktiskt detta som en dagbok för att de på något sätt känns lättare att skriva på internet än i en bok så jag känner ibland att jag måste skriva av mig och så och om ni läser det är faktiskt helt upp till er. Har börjat få lite fler läsare faktiskt.. Fast bryr mig inte om sånt.

A: Vill du prata? :c

S: Visst.

A: Hur mår du?

S: Kunde varit bättre..

A: :C

S: Själv då?

A: Sådär..

S: Vdd?

A: Vill inte att du ska må dåligt.

S: HAHAHAHA Inte? Det är ditt fel att jag mår dåligt.. Du sårar mig hela tiden. Jag hatar dig och ändå så kallar du mig dum?

A: Kallar jag dig dum? Närdå?

S: Hela tiden? "dum." "sluta vara så dum. Robot." "Om inte du hade varit så dum och brutit regler så hade vi antagligen varit tsm nu."

A: Sluta såra mig då.

S: Du kallar mig alltid dum. Du blir skitsur för att jag gör en grej men du tänker aldrig på att du själv sårar mig hela tiden? Inte nog med det. Du kallar mg dessutom saker som till exempel dum och äcklig. Du kallar ändå mig egoistisk. Jag har försökt anstränga mig för dig men eftersom du inte bryr dig ett skit och inte anstränger dig ett dugg för mig så tänker inte jag heller.

A: Du är fri att gå när du vill :c Du behöver inte bli arg.

S: Jag vet att jag är fri att få gå när jag vill och jo, varför får inte jag vara arg när du alltid är? Till skillnad från dig så klarar jag dock inte av att kalla någon för äcklig och så.

A: Du är inte äcklig. Bara när du är robot. Du gör dumma saker. Du är inte dum.

S: Och vad fan menar du med robot?

A: Känslokall.

S: Jag är inte ett dugg känslokall och jag har gjort en massa för dig. Btw, du säger en sak och förväntar dig att jag ska göra något annat. "Gör vad du vill" - "Varför gjorde du så? ,__,". "Prata inte med mig ;___;" - "Men säg då D:" Det var så onödigt av mig att offra så mycket för någon som hatar mig.

A: Hatar inte dig ,_, godnatt..

S: Men jag hatar dig. Du förtjänar inte ett skit av mitt ansträngande länre. Du tänker aldrig någonsin på hur mycket du sårar mig. Och tro inte att du är ett dugg bättre än mig längre för nu har jag varit assnäll och du har sårat mig i flera månader. Jävla vider.

A: Hej! *gå emot mig* :o

S: Hej. *Vända mig om och gå*

A: Okej.. *stanna*

Detta är vår lilla smskonversation vi hade.

S: oj juste, jag glömde en sak

A: vad?

S:Nej juste, du brydde dig ju inte, det var inget

A: Du. Sluta

S: Vad?

A: Vadå vad? Jag sa ju allt. Typ. Jag tänker inte prata med dig om du inte säger. Att du alltid ska vara så taskig när jag är snäll.

S: Men du bryr dig ju inte och du sa ju själv inte allt?

A: Jo.Jag blir bara sur när du inte pratar med mig om allt. Jag har visst sagt allt.

S: Jag är inte skyldig att säga allt så det är inte elakt att säga när du inte ens bryr dig.

A: Men jag sa ju allt ,_,

S: Men du bryr dig fortfarande inte.

A: Till en viss gräns ,_, nu vet jag inte vad det är och det är klart jag blir orolig.

S: Varför blir du orolig? Du vill inte vara med mig men jag får inte lämna dig och du är ju inte så mot dina andra vänner.

A: -suck-

S: Du skadar mig.

A: Du skadar mig mer ,_,

S: Du bryr dig fortfarande inte.

A: Jag vill inte prata meddig just nu ,__, Du så känslokall.

A(lite senare): Förvänta inte att jag ska svara innan du har sagt vad du har gjort.

A(ännu senare): Fyfan vad dum du är. Tänk om jag bryr mig då?

S: Då är det ju du som är dum som ljög mig rakt i ögonen.

A: Du säger inte saker så nu är det jämnt.

S: Lögnare.

A: ,_, men nu sa jag ju sanning ,_,

S: Du har aldrig förlåtit mig när jag har sagt en sanning senare.

A: Okej då. Säg inte. Jag sa saker iaf ,_,

S: Mm och jag har följt regler trots att du själv inte gjort det men tydligen så gör det mig inte snällare nej..

A: Plus så döljer du saker på riktigt ,_, Jag har dessutom sagt att du inte behöver följa regler.

S: Men du har sagt att det sårar dig.

A: Men varför säger du inte saker då?

S: För du sa något annat sen.

A: Va? så du har slutat bry dig om mig?

S: Nej. Jag bryr mig om dig.

A: Varför gör du dumma saker då? Jag bryr mig också, inte omsmåsaker dock.

S: Om jag måste vara i någon killes hus av en anledning såhar jag ju inget annat val än att umgås med dem?

A: Men vad har du gjort? Är det så svårt att säga?

S: Näe det är bara en liten sak

A: Jag vill ändå veta. Jag gillar inte när folk ljuger.

S: Jag ljuger inte. Jag säger bara inte sanningen.

A: Det är att ljuga dummer. Säg.

S: Näe. "Man bör säga sanningen men alla sanningar bör inte sägas" - loggboken. Bara för att jag inte berättar så betyder det ju inte att jag ljuger.

A: Vad fan har du gjort? ,_,

S: Tänk om det inte är nåt?

A: ,_, Det är något.

S: Okej.. Jag låg i min säng och försökte sova... *berätta början*

S (lite senare): nöjd?

A: Va? Jag fick ingen fortsättning?

S: Nej, jag berättade bara att jag låg i sängen och försökte sova D:

A: Du döljer något förmig. Prata inte med mig ,_,

A (lite senare): Okej. Säg inte då. Inte mitt fel att det här inte går.

S: Du sa "Prata inte med mig" och så pratade jag inte med dig och så blev du sur för att jag inte pratade med dig?

A: För att du inte säger ,_,

S: Bra taktik att få mig att prata, säga att jag ska vara tyst..

A: ,_, kan du inte säga vad du har gjort så kan du lika gärna vara tyst.

S: Jag sa aldrig att jag inte tänker säga..

A: Men säg då.

S: Men jag började. Jag berättade att jag låg i min säng och jag skulle berätta men sen sa du ju åt mig att vara tyst D: hur ska du ha det?

A: Men berätta då

S: Men jaa

A: Okej, berätta inte då. Tro bara inte att det är jag som förstörde sen >:c

S: Hahah chilla xD jag ska bara städa lite först.

A: Nej. Säg.

S: Men herregud. Var glad att jag säger idag istället för att dölja det i flera månader som du gjorde.

A: Du kommer inte säga.

S: Jo. Jag lovar. Jag håller dessutom mina löften.

A: Du påpekar bara mina problem och undviker ,_,

S: Jag undviker inte. Jag städar.

A: ,_, du får en sista chans?

S: I så fall är det ditt fel om jag får panik sen och mår asdåligt.

A: Fyfan vad du ska vara dum. Du fick din chans ,_,

S: Jag skulle berättat efter att du skulle sagt "okej, dåär det mitt fel om du får panik för att ditt rum är äckligt"

A: va?

S: Jag får panik av sånt som är äckligt så jag har ett behov av att falunstäda mitt rum några gånger och jag tänker göra det klart innan jag berättar för sen kommer du ändå bara ignorera mig.

A: Säg. Nu eller aldrig.

S: Tänk om jag säger om en timme då?

A: Nej. Välj.

S: Sluta pressa ut mig D:

A: Att det ska vara så svårt att skriva mindre än vad du redan skrivit.

S: Tänk om det är skitlångt då?

A: Säg det bara. Annars tänker jag tvinga dig säga det irl imorgon.

S: Jaså? Hur?

A: Slutaaaaaaaaaaaaaaaa ,_______,

S: Du kommer inte bli snällare mot mig bara för att jag berättar.

A: Varför säger du inteee? Säg det bara

S: Jag säger att jag ska när jag är klar med mitt rum men du är dum och tvingar mig göra det direkt och sen få panik och må asdåligt för att mitt rum kommer vara äckligt när du ignorerar mig.

A: Om jag ignorerar dig så beror det på vad du gjort och jag kommer inte ignorera dig om du sägar nu.

S: Sluta. Du ignorerar mig vad det än är. Du ignorerar mig varje dag.

A: ,_____, Okej. Det var inte jag som förstörde allt. Det var du ditt ego och om du inte hade brutit regler så hade vi antagligen varit tsm igen. Säg. Du får 10 minuter på dig. Annars kan jag inte garantera att jag håller det enda jag lovat.

S: Men nu så har jag varit så snäll i 5 månader.

A: Förutom att du har gjort något nu.

S: Va?

A: Du har gjort något nu? Det du inte vill berätta? Ska ha karate i en timme brb

tyckte det var lite kul XD

JAG HAR SPELAT LOL MED YOHIO-SEREMEDYS STYVBROR!!!!

Pratar dessutom med honom på skajp nu.

känner mig så extremt cool

När vi pratar så brukar vi alltid säga samma saker och samma saker upprepas men idag kom vi in på sånt vi aldrig kommit in på förut och det kändes konstigt.. Samtalsämnet fortsatte fram till nu. Min mobil fick slut på gratissms för någon timme sedan så jag fick låna mammas mobil. Precis då under den tiden då ndqbdo bad mig att komma tillbaks till honom för 5 månader sen, så hade samma mobilsak hänt så jag upptäckte en gammal smskonversation på mammas mobil. Jag hade glömt hur det var just då.. Gamla minnen och känslor väcktes och jag skickade konversationen till ndqbdo.. Vi båda mår så dåligt nu att vi inte klarar av att prata med varandra. Vanligtvis brukar vi bli sura och ignorera men nu slutade det lite mer ledset..

För första gången på väldigt länge så grät jag på grund av ndqbdo.. precis som jag gjorde då.

Kändes på något sätt lite skönt men jag saknar allt som var. Jag saknar vissa möjligheter jag en gång hade men sabbade, jag hatar min förmåga att vilja väl men i långa svåra psykiska perioder, misslyckas.. jag är fel person för det här..

Ibland hatar jag mig själv för så mycket.

Har inte bloggat på ett tag för min kära mor åkte till Kreta förra måndagen men Anders och Ellen så vi skulle ju bo hos grannarna. Blev bland annat majbrasa och TMNT maraton <3

Nu är jag hemma. Skönt faktiskt. Fick mina kläder i lördags förresten. Jag är jätteglad även fast jag blir kallar indier och snickare... .__. men men, huvudsaken är att jag trivs..

Redovisade förresten 2 steg i fredags och kände mig så duktig. Har inte haft tid med steg pga av all kurs så det var skönt att bli av med det.

Pratade förresten med mamma i bilen idag. Hon är ju läkare och så och jag känner att jag mår allmänt dåligt och behövde prata med henne.

Hon sa att jag inte är dum i huvet och att jag inte ska tro det men hon sa att jag är deprimerad.

Jag pratade inte om varför jag egentligen är ledsen men jag förklarade hur jag känner och hur jag känner när det gör ont etc.

"Deprimerad" är ett ord som skrämmer mig lite. Det låter allmänt hemskt.

Jag tänker på nån emojävel som skär sig nånstans i nåt hörn...

Jag gjorde något lite taskigt och själviskt igår. Eller taskigt är det egentligen inte eftersom det förhindrar lidande i framtiden.

Men jag hatar när man säger ''Nära relationer är farliga. När man tagit sig in i en så kan maninteta sig ut utan att någon mår dåligt" och folk ba "Jag ska aldrig såra dig eller svika dig, vad är ditt problem?"

Det är det som känns jobbigt. Jag har alla möjligheter att träffa nytt folk och få nya vänner, jag har möjligheter att resa och göra vad fan jag vill.

Jag vill inte sånt. Jag vill sitta hemma isolerad från folk och inte träffa en enda jävel och bara syssla med musik och då och då, lite spel.

Men ang det jag sa om nära relationer etc. Jag ÄR rädd för att komma nära människor. Det slutar verkligen inte bra. Arthur gick det åt helvete med, Putte har jag fortfarande dåligt samvete för, jag saknar till och med Märta lite smått ibland osv. Jag vill inte ens vara med mina rallygrabbar hela tiden.

Om jag då ignorerar någon som jag verkligen inte vill prata med och den blir skitsur och frågar varför och jag pratar om varför jag är rädd för folk och så, så kan den väl för i helvete acceptera att jag har en sådan fobi och sen lämna mig ifred istället för att snacka om att den aldrig ska såra eller svika mig. Jag känner inte ens personen. Det är det värsta. Det skulle vara en grej om jag känner den osv men eftersom jag inte gör det och inte vill gå in i den nära relationen så får den förfan acceptera det.

Nu kanske ni tänker "Vad taskig hon är,man säger inte sånt till någon." Men problemet ligger inte hos den andra personen, problemet ligger hos mig och mina erfarenheter. Efter det jag gått igenom så vill jag inte ha fler nära relationerpå ett bra tag utom dom jag edan har.

Om man känner att man ger sig in i en relation som inte känns bra så ska man sluta innan det är försent och det är något jag verkligen lärt mig.

Jag har rätt att säga ifrånoch hellre att jag gör det ärligt och säger varför jag inte vill, istället för att alltid komma på någon ursäkt.

För övrigt så kände jag mig jävligt cool nu så nu vill jag bara slå sönder min mobil så jag inte kan avbryta min coolhet. Den är dock avstängd och jag är inte 100% på var jag har den, så det är lugnt.

Btw, framför folk är jag alltid oseriös. Det är för att jag hatar att prata med folk om mina problem och inte vill få dom att oroa sig. Det skulle sluta med missförstånd och förstörda nära relationer. Jag har dessutom det felet att jag skäms över det jag gör. Ingen får se det jag skriver och så även fast jag vet att det blir bra och även fast jag får höga betyg för de sakerna jag gör. Så i slutändan tror folk att jag är glad och smått korkad..

Jag vet inte men det känns okej.. hellre en sådan syn på mig än typ cynisk och så.

Folk missförstår ju.

Så nu vet jag inte vad jag ska göra av mitt liv. Det kanske inte skadar så mycket att vara lite isolerad och syssla med musik ett tag? Eller i alla fall fram till uppcon.

På torsdag har jag och Arthur förresten varit utan varandra lika länge som vi var tillsammans.

Det känns lite tragiskt faktiskt..

Men jag vet nu att jag inte gör något fel och jag ska inte be om förlåtelse för min existens.

Den nära relationen var dömd till att dö och lärde mig mycket.